Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Klaralån
- Lån utan UC
4.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
5.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
6
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Lumify
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Brixo
- Lån utan UC
11.
Nstart
- Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Lån
Större lån & Samlingslån
Går under, släppa allt eller inte...
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="ANG" data-source="post: 451747" data-attributes="member: 5090"><p>Betty, du har rätt och fel. Jag konsumerade en hel del jag med, för att tex renovera eller åka och shoppa, laga god mat eller åka på semester var det som gjorde situationen dräglig. X var glad och gillade att ”glassa” och jag hängde på. Där har jag dock till mestadels ändrat mitt beteende. </p><p>Men! Semester, ja då mår jag piss om det inte skulle bli av för då ”drabbar” det mina barn. Rädslan för att de också ska tro att jag är så dålig som X har sagt. Jag vet inte… en väldigt jobbig och obehaglig känsla bara… Jag vet väl rent tekniskt att jag skulle kunna erbjuda mina barn mer om jag inte hade skulder. Får ångest bara de säger ordet köpa. </p><p>Jag överlät huset till X för en summa långt under vad X själv ansåg att det var värt eller som mäklaren värderat det till. Jag hade stått med dubbla boenden i ett års tid. X bidrog med en tredjedel av kostnaderna och kunde mer eller mindre utpressa mig då jag stod på alla avtal och var den som hamnade i skiten om det inte blev betalat. Så pengarna jag fick för huset försvann sen i en rasande takt. X försökte tvinga mig att säga upp mitt nya boende och bo kvar i huset. Men då skulle han fortsatt ha kontroll över mig och det ville jag inte. I slutänden ville jag bara därifrån och komma ur det fängelse jag satt i. Älskar vårt nuvarande boende, en dröm, och trivs så bra.</p><p>I vårt relation så ville jag väl hålla X glad och delande inte den ekonomiska bördan, eller nja… X sket i den fullständigt, jag drogs med för att jag visste att jag skulle få skit och var väl rädd att bli lämnad tror jag. Det blev jag ju ändå. När vi var två i hushållet som stod för kostnaderna ”märktes” inte heller lånekostnaderna av. Och jag sa aldrig något av rädsla. Om något gick sönder hemma, typ tvättmaskinen kunde X bli galen och säga att vi får sälja och flytta detta funkar inte. Så jag höll tyst. Att X la minst 5.000kr i månaden på sig själv och nya kläder, frisör, tandblekningar mm sa jag aldrig något om. X handlade och jag betalade med ”våra”/lånade pengar. Jag kunde inte säga nej.</p><p>Rädslan för att bli ”outad” grundar sig väl i den fasad vi byggde upp och den fasad jag gick runt och bar på kanske även bär på. Vi var snygga, bodde fint, reste och hade fina kläder mm. </p><p>Jag kräks ju på mig själv när jag skriver detta för det är egentligen oviktigt för mig. Totalt oviktigt. Och vem fan vill gå runt med en fasad och vara fullständigt trasig på insidan? </p><p>som sagt. Jag blev lämnad på ett fruktansvärt sätt och vår separation var otroligt tuff. Jag ville bara bort till slut. När X fick veta om en av skulderna ”jag” hade så var det tvär nej på att den skulle delas och X skulle ta det så jäkla långt rättsligt det bara var möjligt. Jag stod ju på mig länge. Men när huset inte blev sålt och räntan ökade, kostnaderna ökade blev jag tvungen att göra upp, till min nackdel men jag kände även att X fick en nackdel, vårt hus. Renoveringsbehov och svårsålt. Tänkte att nu kommer det snart börja rasa det ena efter det andra och jag slipper det då. Samt att överlåta till X gav mig frihet från 10 åriga ansvarsregeln. Det blir X problem. </p><p>X pressar mig fortfarande ekonomiskt och bidrar så lite det går. Det är inte enligt den överenskommelse vi hade från början men eftersom barnen inte vill bo med eller träffa X så går det ut över mig. </p><p>Skuldsanering är det enda rätta. Det fattar jag med. Men rädslan finns ändå där. Mest rädd är jag nog för att släppa allt och sen bli nekad. Då sitter jag riktigt i skiten.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="ANG, post: 451747, member: 5090"] Betty, du har rätt och fel. Jag konsumerade en hel del jag med, för att tex renovera eller åka och shoppa, laga god mat eller åka på semester var det som gjorde situationen dräglig. X var glad och gillade att ”glassa” och jag hängde på. Där har jag dock till mestadels ändrat mitt beteende. Men! Semester, ja då mår jag piss om det inte skulle bli av för då ”drabbar” det mina barn. Rädslan för att de också ska tro att jag är så dålig som X har sagt. Jag vet inte… en väldigt jobbig och obehaglig känsla bara… Jag vet väl rent tekniskt att jag skulle kunna erbjuda mina barn mer om jag inte hade skulder. Får ångest bara de säger ordet köpa. Jag överlät huset till X för en summa långt under vad X själv ansåg att det var värt eller som mäklaren värderat det till. Jag hade stått med dubbla boenden i ett års tid. X bidrog med en tredjedel av kostnaderna och kunde mer eller mindre utpressa mig då jag stod på alla avtal och var den som hamnade i skiten om det inte blev betalat. Så pengarna jag fick för huset försvann sen i en rasande takt. X försökte tvinga mig att säga upp mitt nya boende och bo kvar i huset. Men då skulle han fortsatt ha kontroll över mig och det ville jag inte. I slutänden ville jag bara därifrån och komma ur det fängelse jag satt i. Älskar vårt nuvarande boende, en dröm, och trivs så bra. I vårt relation så ville jag väl hålla X glad och delande inte den ekonomiska bördan, eller nja… X sket i den fullständigt, jag drogs med för att jag visste att jag skulle få skit och var väl rädd att bli lämnad tror jag. Det blev jag ju ändå. När vi var två i hushållet som stod för kostnaderna ”märktes” inte heller lånekostnaderna av. Och jag sa aldrig något av rädsla. Om något gick sönder hemma, typ tvättmaskinen kunde X bli galen och säga att vi får sälja och flytta detta funkar inte. Så jag höll tyst. Att X la minst 5.000kr i månaden på sig själv och nya kläder, frisör, tandblekningar mm sa jag aldrig något om. X handlade och jag betalade med ”våra”/lånade pengar. Jag kunde inte säga nej. Rädslan för att bli ”outad” grundar sig väl i den fasad vi byggde upp och den fasad jag gick runt och bar på kanske även bär på. Vi var snygga, bodde fint, reste och hade fina kläder mm. Jag kräks ju på mig själv när jag skriver detta för det är egentligen oviktigt för mig. Totalt oviktigt. Och vem fan vill gå runt med en fasad och vara fullständigt trasig på insidan? som sagt. Jag blev lämnad på ett fruktansvärt sätt och vår separation var otroligt tuff. Jag ville bara bort till slut. När X fick veta om en av skulderna ”jag” hade så var det tvär nej på att den skulle delas och X skulle ta det så jäkla långt rättsligt det bara var möjligt. Jag stod ju på mig länge. Men när huset inte blev sålt och räntan ökade, kostnaderna ökade blev jag tvungen att göra upp, till min nackdel men jag kände även att X fick en nackdel, vårt hus. Renoveringsbehov och svårsålt. Tänkte att nu kommer det snart börja rasa det ena efter det andra och jag slipper det då. Samt att överlåta till X gav mig frihet från 10 åriga ansvarsregeln. Det blir X problem. X pressar mig fortfarande ekonomiskt och bidrar så lite det går. Det är inte enligt den överenskommelse vi hade från början men eftersom barnen inte vill bo med eller träffa X så går det ut över mig. Skuldsanering är det enda rätta. Det fattar jag med. Men rädslan finns ändå där. Mest rädd är jag nog för att släppa allt och sen bli nekad. Då sitter jag riktigt i skiten. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Lån
Större lån & Samlingslån
Går under, släppa allt eller inte...
Topp