Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Klaralån
- Lån utan UC
4.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
5.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
6
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Lumify
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Brixo
- Lån utan UC
11.
Nstart
- Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Lån
Större lån & Samlingslån
Går under, släppa allt eller inte...
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="ANG" data-source="post: 451719" data-attributes="member: 5090"><p>Roten har jag redan ”gått” till. Ekonomiskt våld. Jag kom ur äktenskapet med alla skulder i mitt namn. X:et stod inte på något.</p><p>Jag skrämmer mig själv med mörka tankar som är SÅ mycket orimligare än skusa. Typ, jag flyr landet och kommer aldrig tillbaka. Tänk om mina föräldrar gick bort så jag ärvde. Tänk om jag vilket 1 miljon på lotto (spelar inte så det är ju en omöjlighet). När jag mådde som sämst tänkte jag att jag kunde dö för att straffa mitt x. Men inte pga av skulderna utan för vad jag utsatts för.</p><p>Jag vet att jag inte är ensam och det är ju skönt. Får panik av tanken på om jag måste flytta. Jag flyttade från hus hit och detta är min trygghet. Barnens trygghet. </p><p>Jag har ju såklart lika stor, eller större, del i att jag hamnat i den här situationen gällande ekonomin. Om jag satt ner foten. Sagt att vi inte har råd osv. Men när vi levde ihop var det inte svårt att betala lån och krediter, men ensam blev det något helt annat. </p><p>Knappt sovit i natt för mina tankar har snurrat kring detta och vad som skrivits här. Efter skilsmässan hade jag otroligt mycket ångest och var väldigt trasig. Nu känner jag en liten del av den ångesten komma krypandes och jag vill aldrig någonsin hamna där igen så alternativen är ju inte så många. Bara så otroligt rädd för att släppa allt. Känns som jag straffar mina barn. Dem kommer lida mer än jag. Kan tänka mig att den äldsta flyttar in 3-4 år. Den yngsta kommer dröja betydligt längre av olika anledningar. </p><p>Jag behöver sätta mig ner och läsa på ordentligt. Prata med kommunen. Våga ta steget. Jag vet ju hur fantastiskt det skulle vara att komma ur detta och aldrig hamna där igen. </p><p>Att kika på löneutmätning och se att KFM inte kan utmäta något ger mig magont. Samma gäller om en skusa skulle bli aktuell.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="ANG, post: 451719, member: 5090"] Roten har jag redan ”gått” till. Ekonomiskt våld. Jag kom ur äktenskapet med alla skulder i mitt namn. X:et stod inte på något. Jag skrämmer mig själv med mörka tankar som är SÅ mycket orimligare än skusa. Typ, jag flyr landet och kommer aldrig tillbaka. Tänk om mina föräldrar gick bort så jag ärvde. Tänk om jag vilket 1 miljon på lotto (spelar inte så det är ju en omöjlighet). När jag mådde som sämst tänkte jag att jag kunde dö för att straffa mitt x. Men inte pga av skulderna utan för vad jag utsatts för. Jag vet att jag inte är ensam och det är ju skönt. Får panik av tanken på om jag måste flytta. Jag flyttade från hus hit och detta är min trygghet. Barnens trygghet. Jag har ju såklart lika stor, eller större, del i att jag hamnat i den här situationen gällande ekonomin. Om jag satt ner foten. Sagt att vi inte har råd osv. Men när vi levde ihop var det inte svårt att betala lån och krediter, men ensam blev det något helt annat. Knappt sovit i natt för mina tankar har snurrat kring detta och vad som skrivits här. Efter skilsmässan hade jag otroligt mycket ångest och var väldigt trasig. Nu känner jag en liten del av den ångesten komma krypandes och jag vill aldrig någonsin hamna där igen så alternativen är ju inte så många. Bara så otroligt rädd för att släppa allt. Känns som jag straffar mina barn. Dem kommer lida mer än jag. Kan tänka mig att den äldsta flyttar in 3-4 år. Den yngsta kommer dröja betydligt längre av olika anledningar. Jag behöver sätta mig ner och läsa på ordentligt. Prata med kommunen. Våga ta steget. Jag vet ju hur fantastiskt det skulle vara att komma ur detta och aldrig hamna där igen. Att kika på löneutmätning och se att KFM inte kan utmäta något ger mig magont. Samma gäller om en skusa skulle bli aktuell. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Lån
Större lån & Samlingslån
Går under, släppa allt eller inte...
Topp