Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
4. Klaralån - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån - Ingen UC
6. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Tomly - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Brixo - Swish-utbetalning & Ingen UC

Visa ränteexempel

JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="ANG" data-source="post: 451685" data-attributes="member: 5090">Usch. Får ont i magen för jag fattar ju att ni har rätt. mina inkomster är alltså 23.000 + omvårdnadsbidrag + underhållsstödet ca 31.000/mån efter skatt. ett barn är 20 och ett blir 18 i år.Varför vill man inte ha skuldsanering?… Rädsla? Vad händer efter? Kommer jag inte kunna göra ett skit på 5 år? Vem läser POIT? Måste jag flytta? Får min arbetsplats veta? Klarar jag att leva på existensminimum? Kommer de ta min tv? Om jag släpper allt och blir nekad skusa vad fan har jag då satt mig i för situation? Bor i en liten kommun, vet skuldrådgivaren vem jag är? Kommer det komma ut? Kan jag inte åka på semester på 5 år?Försöker sälja av diverse kläder mm just nu. skulderna, hur har de uppkommit då? Levde i en relation där vi båda konsumerade mer än vi borde. Jag tog i början smålån för att ”rädda upp situationen”. Det ökade snabbt. Min partner tog noll ansvar för ekonomi, noll, visste inte ens hur man betalade en faktura men shoppa gick bra. Det blev avbetalningar som löstes med lån som löstes med lån som löstes med lån. Ni fattar. Och i bodelningen blev jag ensam kvar med skulderna av olika anledningar. Jag delgav aldrig min partner hur vår ekonomi verkligen såg ut under vårt äktenskap. Jag mådde skit och kunde bara inte få ut mig det. vågar inte träffa ny partner för jag har så mycket skulder. Är mest hemma själv…Men jag mår ändå bra. Konsumerar inte alls som förr, i princip inte alls för det går inte. trivs så fantastiskt bra på mitt jobb och det är en stor del till att jag mår bra idag så jag vill inte byta och kanske är det inte heller möjligt just nu.Jag vet att mina rädslor är töntiga, hur kan jag ens tänka på semester med dem skulderna? Ta dig i kragen och få ordning på skiten en gång för alla. Min semester känns som enda tiden på året jag verkligen lever. Känner mig lycklig och jag är så otroligt rädd att avstå det med mina barn för kommer må så jävla skit dåligt utan det lilla andningshålet…. Återigen, jag vet att bara en idiot tänker så. Men jag är ju en idiot, annars skulle jag inte sitta här med alla mina skulder. Jag kanske i alla fall måste tvinga mig själv och förmå mig att boka möte med kommunens rådgivare. Fler as dumma frågor jag inte hittat svar på… Om man nu bestämmer sig för att släppa allt och det tar, säg 8 månader att få ett beslut, om jag då skulle lyckas spara tex 50.000kr, har jag tagit ut det i kontanter och stoppat i madrassen då? Om jag sparar dem på ett konto så tar väl KFM dem? Brukar få runt 30.000 tillbaka på skatten, tar KFM dem varje år? Om min ”betalplan” skulle säga att jag ska betala 4.000kr i månaden, är det dem pengarna jag kan nyttja i juni och december till spar, semester, presenter osv? Min bil är värd kanske 70.000kr, få jag behålla den? En del av mig vill vänta att ansöka ett par år tills den äldsta flyttar hemifrån för då kommer mina kostnader minska rejält och jag kommer inte känna samma skam och stress över det hela för min yngre är mer nöjd som det är. Helt på det klara med att jag låter kokt i skallen och det är precis vad jag är. Jag har även en typ av pensionsförsäkring på typ 800.000 från ett gammalt arbete som inte ”syns” på mig någonstans och dessa pengar kan jag få ut om ca 10 år med en månads utbetalning under 5 år. Dem skulle ju göra att jag kunde leva gott om jag var skuldfri. Jag är åldersmässigt mellan 40-50 så jag har ju ändå många år kvar att ”leva”. Vet knappt vad jag skriver… Ställer jag ens några frågor som går att svara på? Jag vill verkligen inte bli outad eller att mitt x får reda på detta. Jag vet att jag lever i lögnen som den som verkar ha koll på läget, fint hemma, rolig, glad, trevlig osv. Jag har så svårt att ge upp det och sänka mig själv och här där jag bor går allt skvaller i raketfart. Jag vill inte bli uthängd.</blockquote>

Verifiering: Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...