- Blev medlem
- 1 Maj 2018
- Meddelanden
- 552
- Mottagna reaktioner
- 427
- Poäng
- 527
Hej Alla
Tänkte jag skulle dela med mig lite av mina tankar såhär på morgonen dagen då man fyller 40 år, fram tills nu så har jag känt mig ung och frisk, men när första siffran ändras nu från en 3:a till en 4:a så vet jag inte hur jag ska känna, hur kände ni er dagen ni fyllde 40 år ?
Och nån fest kan man ju inte heller ha nu pga corona så mina planer jag hade för 10 år sen vad jag skulle göra när jag blir 40 det är ju kört....planen var att fira i Vegas...
Så nu sitter jag här, 40 år gammal, arbetslös, skulder upp över öronen och trots det har jag lyckats hitta en kvinna som accepterar allt detta och som älskar mig för den jag är, trots mina inre demoner som jag kämpar med dagligen för att hålla i schack...
Men man kanske inte ska tänka så, tänk positivt istället för fan din gnällare! Finns dem som har det mycket värre än du....ja såklart det finns det, men det finns också tvärtom...jag har inga barn än heller, och det tåget känns som det börjar röra på sig ordentligt från perrongen, även om jag vet att vi män inte har samma biologiska klocka som kvinnor, så vill jag ju ändå inte gå med rullator när ungen tar studenten...men men, det kanske kommer...och kommer det inte får man fylla livet med annat...
Jaja, det var lite tankar från mig, hoppas ni andra får en trevlig dag, jag har mina vänner här inne sen tidigare och till er vill jag bara säga: TACK, utan er hade jag aldrig klarat mig från kf och betalningsanmärkningar...
Tänkte jag skulle dela med mig lite av mina tankar såhär på morgonen dagen då man fyller 40 år, fram tills nu så har jag känt mig ung och frisk, men när första siffran ändras nu från en 3:a till en 4:a så vet jag inte hur jag ska känna, hur kände ni er dagen ni fyllde 40 år ?
Och nån fest kan man ju inte heller ha nu pga corona så mina planer jag hade för 10 år sen vad jag skulle göra när jag blir 40 det är ju kört....planen var att fira i Vegas...
Så nu sitter jag här, 40 år gammal, arbetslös, skulder upp över öronen och trots det har jag lyckats hitta en kvinna som accepterar allt detta och som älskar mig för den jag är, trots mina inre demoner som jag kämpar med dagligen för att hålla i schack...
Men man kanske inte ska tänka så, tänk positivt istället för fan din gnällare! Finns dem som har det mycket värre än du....ja såklart det finns det, men det finns också tvärtom...jag har inga barn än heller, och det tåget känns som det börjar röra på sig ordentligt från perrongen, även om jag vet att vi män inte har samma biologiska klocka som kvinnor, så vill jag ju ändå inte gå med rullator när ungen tar studenten...men men, det kanske kommer...och kommer det inte får man fylla livet med annat...
Jaja, det var lite tankar från mig, hoppas ni andra får en trevlig dag, jag har mina vänner här inne sen tidigare och till er vill jag bara säga: TACK, utan er hade jag aldrig klarat mig från kf och betalningsanmärkningar...
