- Blev medlem
- 5 Januari 2015
- Meddelanden
- 2 750
- Mottagna reaktioner
- 1 234
- Poäng
- 927
Hallå,
Mitt liv är just nu ett helvete och i fullständigt fritt fall. Jag har ljugit för mig själv och min omgivning länge nu och det är dags att tala sanning. Jag önskar inga moraliseringar utan det här är ett sätt att skriva av mig min enorma ångest som jag bär på 24/7.
Jag har skulder på ca 1,2 miljoner inklusive det som inte syns hos UC. Till skillnad mot många andra har jag inga spelproblem, utan situationen beror på dåliga investeringar och överkonsumtion. För fem år sedan var jag helt skuldfri och nu sitter jag här med en obegriplig skuld. Det började med ett SMS-lån och sedan snurrade karusellen fortare och fortare. Jag inser nu att jag inte kan hantera pengar då jag haft flera chanser att vända min situation. På något sätt har jag fortsatt att skada mig själv genom att inte sköta min ekonomi.
Det värsta är att jag ljugit för min omgivning, framför allt för min sambo som jag älskar mer än allt annat. Vår gemensamma dröm är att köpa ett hus och jag har trots detta fortsatt att förstöra för mig själv och för oss...jag har glidit på sanningen och ljugit för henne under alla dessa år i rädsla för att hon ska lämna mig om jag berättar om min situationen. Jag förstår nu att vi aldrig kommer kunna köpa det där huset och skapa oss den där drömmen som båda har. Det gör så ont och mitt självhat är gränslöst...
Det allra värsta är att vi har en fem månaders son och jag inser nu att jag inte kommer kunna ge honom den ekonomiska trygghet som jag själv önskade som barn. Vetskapen om detta skär i mitt hjärta och jag gråter mig till sömns varje kväll. Hade det inte varit för honom, hade jag med all säkerhet valt att avsluta mitt liv. Med garanti.
Jag vet att jag MÅSTE berätta för min sambo och det kommer jag att göra inom de närmsta dagarna. Jag måste ta mod till mig. Oavsett utgången vet jag att det KOMMER kännas bättre när jag pratat med henne.
Tanken är att jag ska vara pappaledig i höst och med ca 8000 från försäkringskassan och med utgifter på över 30K per månad förstår vem som helst att ekvationen inte kommer gå ihop. Det här tankarna mal i mig varje dag och upptar all min tankeverksamhet. Vad gör jag? Släpper allt till KF?
Tack för att ni finns där.
Mitt liv är just nu ett helvete och i fullständigt fritt fall. Jag har ljugit för mig själv och min omgivning länge nu och det är dags att tala sanning. Jag önskar inga moraliseringar utan det här är ett sätt att skriva av mig min enorma ångest som jag bär på 24/7.
Jag har skulder på ca 1,2 miljoner inklusive det som inte syns hos UC. Till skillnad mot många andra har jag inga spelproblem, utan situationen beror på dåliga investeringar och överkonsumtion. För fem år sedan var jag helt skuldfri och nu sitter jag här med en obegriplig skuld. Det började med ett SMS-lån och sedan snurrade karusellen fortare och fortare. Jag inser nu att jag inte kan hantera pengar då jag haft flera chanser att vända min situation. På något sätt har jag fortsatt att skada mig själv genom att inte sköta min ekonomi.
Det värsta är att jag ljugit för min omgivning, framför allt för min sambo som jag älskar mer än allt annat. Vår gemensamma dröm är att köpa ett hus och jag har trots detta fortsatt att förstöra för mig själv och för oss...jag har glidit på sanningen och ljugit för henne under alla dessa år i rädsla för att hon ska lämna mig om jag berättar om min situationen. Jag förstår nu att vi aldrig kommer kunna köpa det där huset och skapa oss den där drömmen som båda har. Det gör så ont och mitt självhat är gränslöst...
Det allra värsta är att vi har en fem månaders son och jag inser nu att jag inte kommer kunna ge honom den ekonomiska trygghet som jag själv önskade som barn. Vetskapen om detta skär i mitt hjärta och jag gråter mig till sömns varje kväll. Hade det inte varit för honom, hade jag med all säkerhet valt att avsluta mitt liv. Med garanti.
Jag vet att jag MÅSTE berätta för min sambo och det kommer jag att göra inom de närmsta dagarna. Jag måste ta mod till mig. Oavsett utgången vet jag att det KOMMER kännas bättre när jag pratat med henne.
Tanken är att jag ska vara pappaledig i höst och med ca 8000 från försäkringskassan och med utgifter på över 30K per månad förstår vem som helst att ekvationen inte kommer gå ihop. Det här tankarna mal i mig varje dag och upptar all min tankeverksamhet. Vad gör jag? Släpper allt till KF?
Tack för att ni finns där.