En lång resa

[Halvvägs]

För ca tio år sedan tog jag mitt första sms lån. Sedan dess har jag i perioder slutat låna och kommit på banan. Tyvärr har min egna dåliga karaktär kombinerat med enkelheten att få den typen av lån gjort att jag hamnat i en grymt ond spiral som pågick i många år. År där jag ifrågasatte mitt eget värde, min rätt att leva, samvetet och absolut allt.
Jag får så mycket stöd och goda råd i detta forum. Och vill försöka hjälpa jag med. Jag har inte löst hela min situation men är på god väg.
När jag ser tillbaka så önskar jag själv att jag ställt mig själv följande frågor:
Vad behöver jag pengarna till?
Om räkningar, försök att skjuta fram, delbetala etc.
Om inte livsnödvändigt, låna inte!
Om beroende, stanna upp, och ring någon - släkt, vän, samtalsstöd, stödlinje.
Svälj stoltheten, och fråga en vän eller släkting med hjälp i tid innan karusellen startat. Alla människor behöver hjälp med något någon gång.
Om jag måste ta ett lån, kan jag med 100% säkerhet betala tillbaka inom utsatt tid?
Om inte, hur tänker jag lösa det då?
Om jag är självkritisk och tänker att ett nytt lån behövs för att täcka andra lån och dess stigande utgifter, stoppa där, kontakta de du har lån hos och andra räkningar, kan du skjuta upp eller delbetala?

 

[Halvvägs]

När karusellen väl var igång önskar jag att jag stoppat det i tid genom att låta de få lån jag hade gå till kfm?
Kanske hann jag under tiden få hjälp med att betala de?
Om inte, hur farligt skulle utmätning vara? Om de första skulderna släppts, sannolikt inte så långvarig?
Många högt uppställda välavlönade personer i vårt samhälle hamnar också hos kfm. Vad gör det om även jag gör det?
Pinsamt kanske men betydligt jobbigare kan det komma bli om karusellen fortsätter.
Och framförallt tror jag ärligt och på riktigt att ett nytt lån kommer att lösa situationen? Om jag inte litar på min egna förmåga kontakta en skuldrådgivare tidigt.

 

[clyro86]

Gammal tråd men undrar hur det har gått för dig?