X
Xon
Gäst
Poäng: 0
Jag var 22 år när jag köpte en telefon på avbetalning. Jag minns att jag förklarade för min sambo vilken bra affär jag gjort. Det var början till det elände som delvis fortfarande jagar mig. Jag hade lån och krediter upp över öronen när jag började plugga på högskolan. För att klara mig på csn lånade jag mer pengar. Det var någonstans här det spårade ut på allvar.
När jag fick min första anställning fick jag också mitt första samlingslån. Tyvärr sa jag inte upp krediterna utan helt plötsligt satt jag där med ett samlingslån och lika mycket krediter igen. Det var då jag fick upp ögonen för sms- lån. Det blev lån för att betala lån. Jag tecknade telefonabonnemang och sålde telefonerna på blocket för att få råd att betala räkningarna.
Jag hade konstant ont i magen över situationen. Min sambo blev engagerad och jag förmådde henne att låna för att hjälpa mig betala. Ren tur gjorde att vi aldrig hamnade hos kronofogden. De gånger det var som jävligast fick någon av oss en bonus från jobbet eller skatteåterbäring.
Hur det gick till vet jag inte men vi lyckades få ett bostadslån. Strax efter vi flyttat in lyckades jag återigen samla mina lån som nu växt till det dubbla. Samma visa igen, kreditkorten var maxade på 2 månader. Nya snabblån för att betala räntorna, amorteringarna och förlängningsavgifterna. Idag har jag inga "onödiga" prylar för allt såldes på blocket för att ha råd.
För drygt ett år sedan insåg jag att gränsen var nådd. Jag hade snuddat vid kronofogden så många gånger. Jag chansade och fick ett samlingslån till hyfsad ränta. Direkt när betalningarna var registrerade sa jag upp varenda kredit allt eftersom. Jag behöll en som akut säkerhet för huset och bilen.
Provade att söka ytterligare ett samlingslån igår, den här gången för att lösa det gamla lånet och få en bättre ränta. Nu återstår 259.000 kr och räntan jag fick var betydligt bättre än exempelvis ett medlemslån.
Idag sparar jag ganska mycket pengar varje månad. Den dag mina tillgångar är större än mina lån skall jag fira ordentligt. Att spara in på utgifter har blivit något av en hobby.
Jag har en ganska stor skuld kvar men jag accepterar den och längtar efter den dagen den dagen den är betald!
Med den här texten vill jag varna personer som ligger i riskzonen att det finns inga genvägar om man vill ha något. Avbetalningar och krediter är lika jävligt som narkotika och sprit.
Förhoppningsvis så motiverar texten någon. Jag vet att det finns folk där ute som har det 100 resor värre än mig. Jag lider verkligen med er och ni skall ha all respekt för att ni kämpar så hårt!!
När jag fick min första anställning fick jag också mitt första samlingslån. Tyvärr sa jag inte upp krediterna utan helt plötsligt satt jag där med ett samlingslån och lika mycket krediter igen. Det var då jag fick upp ögonen för sms- lån. Det blev lån för att betala lån. Jag tecknade telefonabonnemang och sålde telefonerna på blocket för att få råd att betala räkningarna.
Jag hade konstant ont i magen över situationen. Min sambo blev engagerad och jag förmådde henne att låna för att hjälpa mig betala. Ren tur gjorde att vi aldrig hamnade hos kronofogden. De gånger det var som jävligast fick någon av oss en bonus från jobbet eller skatteåterbäring.
Hur det gick till vet jag inte men vi lyckades få ett bostadslån. Strax efter vi flyttat in lyckades jag återigen samla mina lån som nu växt till det dubbla. Samma visa igen, kreditkorten var maxade på 2 månader. Nya snabblån för att betala räntorna, amorteringarna och förlängningsavgifterna. Idag har jag inga "onödiga" prylar för allt såldes på blocket för att ha råd.
För drygt ett år sedan insåg jag att gränsen var nådd. Jag hade snuddat vid kronofogden så många gånger. Jag chansade och fick ett samlingslån till hyfsad ränta. Direkt när betalningarna var registrerade sa jag upp varenda kredit allt eftersom. Jag behöll en som akut säkerhet för huset och bilen.
Provade att söka ytterligare ett samlingslån igår, den här gången för att lösa det gamla lånet och få en bättre ränta. Nu återstår 259.000 kr och räntan jag fick var betydligt bättre än exempelvis ett medlemslån.
Idag sparar jag ganska mycket pengar varje månad. Den dag mina tillgångar är större än mina lån skall jag fira ordentligt. Att spara in på utgifter har blivit något av en hobby.
Jag har en ganska stor skuld kvar men jag accepterar den och längtar efter den dagen den dagen den är betald!
Med den här texten vill jag varna personer som ligger i riskzonen att det finns inga genvägar om man vill ha något. Avbetalningar och krediter är lika jävligt som narkotika och sprit.
Förhoppningsvis så motiverar texten någon. Jag vet att det finns folk där ute som har det 100 resor värre än mig. Jag lider verkligen med er och ni skall ha all respekt för att ni kämpar så hårt!!