- Blev medlem
- 22 April 2020
- Meddelanden
- 4
- Mottagna reaktioner
- 15
- Poäng
- 36
Hej!
Mitt första inlägg här i forumet och tänkte att jag kanske kan hjälpa andra som suttit i samma sits om jag.
Tänkte skrivare en kortare version av hur illa det gick för mig. Man börjar ta ett lån, vill köpa sig något. Kanske en dator eller en telefon, eller en tv eller något helt annat. Man började med små lån, 5 tusen man fortsatte sen upptill 15 tusen. Man började ta mobil abonnemang och mer sms lån.
Man mådde uselt, inget jobb ingen inkomst och tänkte att man tar ett till lån för att lösa situationen för stunden. Sen slutade man tänka och befann sig i svart hål där man inte förstod allvaret att obetald hyra är lika med vräkning. Det hade gått för långt och jag fick sälja allt jag hade hemma innan kronofogden tog allt.
Jag ville ta livet av mig och såg ingen utväg med skulder upp till axlarna.
Sen fick man bo hos sin mor 30 år gammal och därifrån började man tänka kring hur och varför det hade blivit såhär.
Det gick något år, började arbeta började ta tag i skulderna. Ordnade en avbetalningsplan med samtliga inkassobolag.
En fruktansvärt snäll själ tog ett lån så jag kom ifrån kronfogden där det inte var så jätte mycket som övriga inkasso tack och lov.
Fri från kronofogden och avbetalningsplan med 8 olika inkassobolag. Det var nu det hårda arbetet började.
Varje månad i ungefär 3 år så betalade jag nästan 7000 totalt till inkassobolagen sen hyra och annat på det. Hade utgifter på cirka 12 tusen varje månad.
Jag mådde dåligt, funderade på att ingenting var värt. Anmärkningarna gjorde mig galen, kunde inte ens stå på ett kontrakt. Jag var ledsen ofta, hade perioder ja bara ville ge upp.
Men så kom dagen. Sista anmärkningen gick bort och efter varit fast anställd i 3 år skött mig prickfritt och kämpat så fick jag genom ett lån som jag kunde betala alla skulder jag hade med.
Jag var gråtfärdig utav lycka.
Till er som sitter i typ av samma sits. Ge inte upp! Hur än mörkt det ser ut just nu så är det bara temporärt, ni måste försöka se det från ett längre perspektiv. Jag vet hur dåligt ni mår som sitter i den sits jag gjorde, hur mycket ångest man har. Men kom ihåg, kämpa. Jobba och ha kontakt med era inkassobolag. I dom flesta fall är dom väldigt tillmötegående. Jag fick ner många skulder till att betala bara 500 kr, dock var ju det mycket med tanke på alla andra skulder men fem hundra kronor räddade mig just då.
Gräv inte ner er, ta tag i situationen direkt för jag lovar er att det bara blir värre annars.
Om man har en massa inkasso osv så är enda utvägen att få till avbetalningsplaner så ni ändå kan gå runt hyfsat tills den dag ni kan lösa allt.
Ni kanske ställer er frågan: Hur blev de så här då?
Det svaret jag har är att jag inte mådde bra alls, har haft en trasslig barndom där jag knappt fick något som barn, där många som stod mig nära dog. När jag väl fick chansen så ville ja ha allt jag aldrig fått, men det var en djup depression i grunden, en oförståelse kring att man måste jobba för att få ihop pengar till hyra och nöjen. Men jag såg inte det utan det var så enkelt med lån utan att behöva göra något själv. Och allt blev värre och värre, tillslut saknar man allt konsekvenstänk helt och hållet.
Men jag tog mig ur det och idag är jag lycklig och välmående.
Vill ni prata så finns jag här!
/Peace
Mitt första inlägg här i forumet och tänkte att jag kanske kan hjälpa andra som suttit i samma sits om jag.
Tänkte skrivare en kortare version av hur illa det gick för mig. Man börjar ta ett lån, vill köpa sig något. Kanske en dator eller en telefon, eller en tv eller något helt annat. Man började med små lån, 5 tusen man fortsatte sen upptill 15 tusen. Man började ta mobil abonnemang och mer sms lån.
Man mådde uselt, inget jobb ingen inkomst och tänkte att man tar ett till lån för att lösa situationen för stunden. Sen slutade man tänka och befann sig i svart hål där man inte förstod allvaret att obetald hyra är lika med vräkning. Det hade gått för långt och jag fick sälja allt jag hade hemma innan kronofogden tog allt.
Jag ville ta livet av mig och såg ingen utväg med skulder upp till axlarna.
Sen fick man bo hos sin mor 30 år gammal och därifrån började man tänka kring hur och varför det hade blivit såhär.
Det gick något år, började arbeta började ta tag i skulderna. Ordnade en avbetalningsplan med samtliga inkassobolag.
En fruktansvärt snäll själ tog ett lån så jag kom ifrån kronfogden där det inte var så jätte mycket som övriga inkasso tack och lov.
Fri från kronofogden och avbetalningsplan med 8 olika inkassobolag. Det var nu det hårda arbetet började.
Varje månad i ungefär 3 år så betalade jag nästan 7000 totalt till inkassobolagen sen hyra och annat på det. Hade utgifter på cirka 12 tusen varje månad.
Jag mådde dåligt, funderade på att ingenting var värt. Anmärkningarna gjorde mig galen, kunde inte ens stå på ett kontrakt. Jag var ledsen ofta, hade perioder ja bara ville ge upp.
Men så kom dagen. Sista anmärkningen gick bort och efter varit fast anställd i 3 år skött mig prickfritt och kämpat så fick jag genom ett lån som jag kunde betala alla skulder jag hade med.
Jag var gråtfärdig utav lycka.
Till er som sitter i typ av samma sits. Ge inte upp! Hur än mörkt det ser ut just nu så är det bara temporärt, ni måste försöka se det från ett längre perspektiv. Jag vet hur dåligt ni mår som sitter i den sits jag gjorde, hur mycket ångest man har. Men kom ihåg, kämpa. Jobba och ha kontakt med era inkassobolag. I dom flesta fall är dom väldigt tillmötegående. Jag fick ner många skulder till att betala bara 500 kr, dock var ju det mycket med tanke på alla andra skulder men fem hundra kronor räddade mig just då.
Gräv inte ner er, ta tag i situationen direkt för jag lovar er att det bara blir värre annars.
Om man har en massa inkasso osv så är enda utvägen att få till avbetalningsplaner så ni ändå kan gå runt hyfsat tills den dag ni kan lösa allt.
Ni kanske ställer er frågan: Hur blev de så här då?
Det svaret jag har är att jag inte mådde bra alls, har haft en trasslig barndom där jag knappt fick något som barn, där många som stod mig nära dog. När jag väl fick chansen så ville ja ha allt jag aldrig fått, men det var en djup depression i grunden, en oförståelse kring att man måste jobba för att få ihop pengar till hyra och nöjen. Men jag såg inte det utan det var så enkelt med lån utan att behöva göra något själv. Och allt blev värre och värre, tillslut saknar man allt konsekvenstänk helt och hållet.
Men jag tog mig ur det och idag är jag lycklig och välmående.
Vill ni prata så finns jag här!
/Peace
Senast ändrad:
jag har själv varit där men snart så e jag helt skuldfri...o jag längtar så