Det är okej. Jag är klar, men det är ok

[Jessica87]

Du har en bild av vem du är. Att du inte är den som pratar, är för envis för att ta hjälp och allt det där. Men bilden av oss själva vi har blir också en falsk sanning när vi upprepat den tillräckligt länge. Tro mig. Det finns alltid en väg till att må bättre och att möta allt det som finns under ytan. Det är okej att inte vara okej. Det är okej att inte veta hur man ska ta sig upp, men ge inte upp för det! Be om hjälp, sök lösningar. Dom finns därute. Kram!

 

[Lasseman]

Inte helt lätt att reda ut vad du vill

 

[Ister]

Inte helt lätt att reda ut vad du vill

Hemskt oklart, antingen mår personen väldigt dåligt, alternativt har buteljen varit öppen en stund…

 

[Kattmatt]

Ok,
Blev tvungen att skapa ny profil då jag glömde tidigare lösenord. (För mkt i huvudet)

Min tidigare profil är Access.

Hmmmm vet inte riktigt varför jag är här nu med ny profil , samtidigt som jag vet varför.
Problemet med mig är att jag är jävligt envis som person. Lever ett liv där ALLA tror jag lever bra på ALLA sätt.
När jag pratar med ngn face2face så har jag lätt för att få dig att tro att jag är topp toppen . Medan jag inombords gråter.

Det ”roliga” är att jag inte gråter pga min situation längre….. Det är mer för att jag tänker på tex min mamma, dem närmaste.

Jaaaa jag vet,det löser sig osv osv….” Eller att detta kanske är mitt sätt att på ngt vis tänka annorlunda men jag har kommit till en acceptans. Ett lugn i mig själv. Hmmm

Såååå vad vill jag med detta meddelande?
I dont know… Jag hoppas på att livet löser sig för den som känner i igen sig.

Jag är tyvärr för för damaged. På alla sätt. Men den enda som vet om det, är jag själv.Orkar ärligt inte mer its ok.

Haft förhållande (som jag tror jag tagit upp sen tidigare, GONE!)
Jag ger inte längre chansen till nya personer att lära känna mig djupt, då jag i mitt huvud tänker, for what. Ser inte mig själv framåt……

Jag kan titta på folk o le o tänka ”vad fan hände med mig” och sekunden senare gå vidarare i hamsterhjulet. Haha
Jag känner hur min motivation med livet inte finns kvar. När jag tänker på det så har jag bara levt för andra. I really dont care. Mot mig själv.

Hade tidigare ett samtal med min mammasom ringt sönder mig i över 2veckir där jag inte svarar. Jag tog upp lite snabbt att jag nyligen förlorat mitt jobb och att jag är rätt körd men samtalet gick snabbt in på att jag behövde hjälpa dem med tekniska saker. Där och då tänkte jag och smile:ade för mig själv…,Det är okej! Jag har accepterat det. Lägg inte inte det på dom,och jag vet det kmr jobbigare men ärligt talat jag orkar inte …tänka på ..

Att höra hur alla andra andra barn/familj,bra jobb påverkar inte mig längre. Blev mer att jag bara tänkte förlåt för att jag inte blev den jag borde blivit.

Hmmmm hehe sjukt att man hamna här.
Man är ensam fast inte ensam. Trodde aldrig detta om mig själv och vet det blir chock för alla andra.
Men äsch blev mkt text.
Ta hand om er nu. Och ni behöver inte skriva om att jag behöver prata med ngn eller att det löser sig. Jag är en person bearbetat/reflekterat etc etc o mig själv. Och läser era texter o h tänker ”vrf blev jag sån som jag är”

Sen jag var lite. Har jag varit envis till döden.


till er som har denna sida. Uppskattar er.

Att skriva av sig är mkt bra oavsett vad de handlar om. Kram

 

[54 månader]

Det är lugnt, Access. Lugnt!

 

[Betty]

Den som hinner se detta.


Jag la hela min själv från en användare jag skapade "access1" pga att jag blev spärrad för jag glömde detta inlogg.

Såg att den är borttagen, kan förstå att inlägget är känsligt men att jag inte ens HÄR, BLIR LYSSNAD PÅ!

Jag skrev om min situation och om hur jag accepterat det. Att ingen i min omkrets vet om min situation, och hur jag kommit fram till min slutsats i dag.

Jag skrev en väldigt lång text där jag la hela min själ, men lånforum, valde väl att ta bort det pga innehållet, I dont know.

Jag skriver detta och skrattar lite lätt för mig själv för att jag trodde att " här kan jag skriva, dem förstår"

Jag kanske borde lagt till att jag fick ett lån nyligen, försökte betala av vissa grejer, men kredit är kredit, jag tog lika s"snabbt" tillbaka pengarna och slösa på spel o allt annat skit.

Jag vet att det är mitt egna fel. Jag vet vet veeeeeeeet.......
Jag skrev om hur jag är som person. Man ser inte på mig att jag mår dåligt. Man tror snarare att jag har allt klart. Inga problem!
Det är inte svårt för mig att "låtsats". Jag snarare pratar med ngn och tänker, "hmmm, etetc"

Jag är damaged, normal i livet utåt men i mitt huvud kört!

Skriver jag detta för att det är ett skrik på hjälp? (just den meningen så är det en del av min hjärna som tänker " Vem rbryr sig" vrf skriver du allt detta just nu?) Noll känslor, tom.
Men om jag är med ngn så syns inte det.
Vet inte vrf detta forum tog bort det jag skrev , kanske för att inlägget va så mört,negativt, inget i inlägget handlade längre om mina skulder, men blev lite " sjuk komedi" att även här bli ignorerad!

Fuck it, thats life, ....eller?

Vem vet.....anyways, se inte detta inlägg som ngt speciellt. Jag bara skriver av mig.

Men...INGEN behöver skriva " det löser sig", prata med ngn" etc etc...jag är tyvärr en person som kollar på texten o tänker " Om dem bara visste", För envis" hela vägen...sen jag var liten...går inte ändra, trust me! Missförstå mig rätt.....Jag VET att jag borde prata med ngn.. men jag är personlighet som ALDRIG hade gjort det! Svårt o förklara för er som inte känner mig, men dom som vet dom vet. Ser inte längre ljuset i tunneln. Ääääääsch fuck it!
Ber om ursäkt för mitt mörka inläägg.....Igen?

Vill bara säga att du inte är ensam. Jag känner igen mig otroligt mycket i din text. Ingen vet, alla tror att jag är bekymmersfri och har välskött ekonomi.

Envisheten, oviljan och vägran att prata med någon (närstående), misstro mot att professionell hjälp skulle funka just för mig.

Känslan att man är så jäkla körd i huvudet, trots den ”normala” fasaden.

Om du vill bolla finns jag på PM.