Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Klaralån
- Lån utan UC
4.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
5.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
6
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Lumify
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Brixo
- Lån utan UC
11.
Nstart
- Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Elsin" data-source="post: 292907" data-attributes="member: 5190"><p>Hej alla! Vet egentligen redan svaret detta känns det som! </p><p>jag och min förra sambo blev särbo i januari, de har varit väldigt turbulent den sista tiden jag flyttade och första veckan jag och barnen hade flyttat så gav jag honom han space precis som han ville och han skrev osv allt var bra! Sen började de kännas konstigt, då jag började få panik och han sa saker som lät väldigt konstigt så fick jag sms psykfall om ni förstår! Vad så sårad och ångrar verkligen allt nu när han verkligen förklarade hur det var när vi faktiskt PRATADE så man förstår, sms kan man tolka som man vill! Jag vill inget hellre att vi ska försöka, för våran skull då jag vet vad jag måste göra för att ändra mig och även vad vi måste göra börja kommunicera bättre! Han säger att han inte vet vad han vill! Då han känner sig sårad och tror inte på oss! Men de stör mig något grymt! Jag förstår helt klart att han är sårad och givetvis är de svarar tro på något då! Om man bara iallafall tänker positivt och försöker! Så borde den tron komma tänker jag? Han säger även att han haft tanke att dejta en annan men han vet inte heller! Känns som han vet inget och de får mig i panik! Jag uppskattar verkligen till tusen att han är ärlig fast de gör så satans ont! Vi umgicks igår med barnen och de satt med igår och sa hela tiden att de ville att vi skulle bli ihop igen! Och jag sa att jag vill gärna ge det en ärlig chans, jag känner mig skyldig att göra det för oss och våran familj! Har även sagt (säkert jätte fel av mig) skulle han börja dejta någon annan måste vi bryta kontakten helt då jag inte kommer fixa det! Och då kommer de sluta med att han inte kommer prata eller träffa sina barn på två veckor mellan gångerna! Och är då rädd att de kommer tapp kontakten med honom! Men vill samtidigt inte ha honom här och han ska ringa när jag måste försöka komma över honom! Är hans beslut att ha barnen varannan helg med! Samtidigt vill jag bara sluta höra av mig och acceptera läget så kan vi umgås med barnen och han kan ringa och komma hit, utan att ha den känslan att man måste försöka då kanske de andra kommer av sig självt sen? Men är även rädd att skulle det INTE göra det så kommer jag bli så krossad att jag måste bryta kontakten. </p><p></p><p>vill så mycket! Kanske få helt enkelt chansa att acceptera läget och vi umgås han får höra av sig till barnen, han får komma hit och träffas och sova över osv. </p><p></p><p>känner mig som en fjantig tonåring igen! Och är nervös varje dag samtidigt är det så jobbigt höra barnen prata om att vi ska bli ihop osv. Han vet inget om vad de känner eller något då de aldrig egentligen pratar med honom. Är som sagt väldigt lätt för honom att släppa allt när det är jag som har barnen jämnt och han endast två helger i månaden! Usch! Var bara tvungen att skriva av mig!</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Elsin, post: 292907, member: 5190"] Hej alla! Vet egentligen redan svaret detta känns det som! jag och min förra sambo blev särbo i januari, de har varit väldigt turbulent den sista tiden jag flyttade och första veckan jag och barnen hade flyttat så gav jag honom han space precis som han ville och han skrev osv allt var bra! Sen började de kännas konstigt, då jag började få panik och han sa saker som lät väldigt konstigt så fick jag sms psykfall om ni förstår! Vad så sårad och ångrar verkligen allt nu när han verkligen förklarade hur det var när vi faktiskt PRATADE så man förstår, sms kan man tolka som man vill! Jag vill inget hellre att vi ska försöka, för våran skull då jag vet vad jag måste göra för att ändra mig och även vad vi måste göra börja kommunicera bättre! Han säger att han inte vet vad han vill! Då han känner sig sårad och tror inte på oss! Men de stör mig något grymt! Jag förstår helt klart att han är sårad och givetvis är de svarar tro på något då! Om man bara iallafall tänker positivt och försöker! Så borde den tron komma tänker jag? Han säger även att han haft tanke att dejta en annan men han vet inte heller! Känns som han vet inget och de får mig i panik! Jag uppskattar verkligen till tusen att han är ärlig fast de gör så satans ont! Vi umgicks igår med barnen och de satt med igår och sa hela tiden att de ville att vi skulle bli ihop igen! Och jag sa att jag vill gärna ge det en ärlig chans, jag känner mig skyldig att göra det för oss och våran familj! Har även sagt (säkert jätte fel av mig) skulle han börja dejta någon annan måste vi bryta kontakten helt då jag inte kommer fixa det! Och då kommer de sluta med att han inte kommer prata eller träffa sina barn på två veckor mellan gångerna! Och är då rädd att de kommer tapp kontakten med honom! Men vill samtidigt inte ha honom här och han ska ringa när jag måste försöka komma över honom! Är hans beslut att ha barnen varannan helg med! Samtidigt vill jag bara sluta höra av mig och acceptera läget så kan vi umgås med barnen och han kan ringa och komma hit, utan att ha den känslan att man måste försöka då kanske de andra kommer av sig självt sen? Men är även rädd att skulle det INTE göra det så kommer jag bli så krossad att jag måste bryta kontakten. vill så mycket! Kanske få helt enkelt chansa att acceptera läget och vi umgås han får höra av sig till barnen, han får komma hit och träffas och sova över osv. känner mig som en fjantig tonåring igen! Och är nervös varje dag samtidigt är det så jobbigt höra barnen prata om att vi ska bli ihop osv. Han vet inget om vad de känner eller något då de aldrig egentligen pratar med honom. Är som sagt väldigt lätt för honom att släppa allt när det är jag som har barnen jämnt och han endast två helger i månaden! Usch! Var bara tvungen att skriva av mig! [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm
Topp