Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Klaralån
- Lån utan UC
4.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
5.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
6
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Lumify
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Brixo
- Lån utan UC
11.
Nstart
- Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Gnetaren" data-source="post: 115065" data-attributes="member: 4201"><p>Har läst dina inlägg i den andra tråden så det här är ett samlingssvar. Kanske vi alla var med på tiden innan möjligheten till skuldsanering infördes (1994)? Då en skuldsättning i den klass som vi pratar om (där man har rätt till skuldsanering) alltid innebar att man fick leva resten av sitt liv på existensminimum. Även om samma problem också idag kan leda till problem som självmord, svartjobb, kriminalitet och lägre motivation för att arbeta så var det betydligt vanligare innan man kunde söka skuldsanering. En del av problemen och det faktum att skuldsanering över huvudtaget blev ett alternativ var att de här bolagen du omhuldar dök upp i mitten av 1980-talet och började erbjuda människor att låna till en hög ränta fast de inte var vad man skulle kunna kalla ”kreditvärdiga”. Jag hade t ex en tjej i min gymnasieklass som hade blivit mamma och som levde på socialbidrag. Hon var 17 år och lånade sig till allt hon ville köpa till sin son och sig själv utan att ens reflektera över att räntan var 29%. Det var helt enkelt morgondagens problem. Så är man när man är 17 år gammal.</p><p></p><p>Jag förstår ditt perspektiv, och det här ” sköt (ta hand om) dig själv” och skit i andra är ett väldigt förföriskt sätt att se på omvärlden och man kan tillåta sig att tänka ”vill du ta ditt liv så är det din business” men tyvärr, det fungerar bara så länge man inte behöver andra eller ens ett samhälle och åsikten blir ett dilemma när mantrat istället blir: ”alla rättigheter är mina och alla skyldigheter är de som andra har till mig”. Låt mig hårddra det: Du har lön på 70 000 kr per månad så du kan betala för din sjukvård själv, därför ska andra göra det också göra det. Men… du betalar inte för dig själv som det är idag. Det finns inte en chans att du kan generera de pengar på eller åt ditt företag, ens om du är en revisor(då det kräver andra bolag som kräver, enligt samhälliga överrenskommelser, en revisor), som berättigar din lön. Dessa pengar genereras av någon annan och av ett samhälles konventioner om vad saker är värda och vilken status olika positioner har, alternativet till din åsikt om din egen förträfflighet och berättigande som människa, är faktiskt att du är överflödig och därför helt enkelt borde avpolliteras. Du är en kostnad, inte en intäkt.</p><p></p><p>Så är det i ett samhälle, vi måste leva tillsammans och hålla vissa under vingarna på ett sätt (skuldsanering) och andra under vingarna på ett annat sätt (konstruerade hierarkier) Lite ödmjukhet inför vad det samhälle vi byggt upp och det den gemenskapen gett just dig kan hjälpa en att förstå och acceptera vad samma samhälle ger andra.</p><p></p><p>Jag är inte heller för en alltför generös politik när det gäller skuldsanering men samtidigt (en insikt som faktiskt nådde mig efter att jag skrivit ett inlägg här och uttryckt motsatta åsikten) : Problemet med kreditinstituten, deras cyniska sätt att inrikta sig på och just erbjuda de icke kreditvärdiga att låna ut pengar eftersom de då kan ta ut höga räntor och höga avgifter kan egentligen bara lösas med att kraven och trycket på dessa aktörer stärks, ett sådant sätt är en generös politik vad gäller skuldsanering eftersom deras investeringar då blir mindre värda (människor som lånar utan att ha kreditvärdighet).</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Gnetaren, post: 115065, member: 4201"] Har läst dina inlägg i den andra tråden så det här är ett samlingssvar. Kanske vi alla var med på tiden innan möjligheten till skuldsanering infördes (1994)? Då en skuldsättning i den klass som vi pratar om (där man har rätt till skuldsanering) alltid innebar att man fick leva resten av sitt liv på existensminimum. Även om samma problem också idag kan leda till problem som självmord, svartjobb, kriminalitet och lägre motivation för att arbeta så var det betydligt vanligare innan man kunde söka skuldsanering. En del av problemen och det faktum att skuldsanering över huvudtaget blev ett alternativ var att de här bolagen du omhuldar dök upp i mitten av 1980-talet och började erbjuda människor att låna till en hög ränta fast de inte var vad man skulle kunna kalla ”kreditvärdiga”. Jag hade t ex en tjej i min gymnasieklass som hade blivit mamma och som levde på socialbidrag. Hon var 17 år och lånade sig till allt hon ville köpa till sin son och sig själv utan att ens reflektera över att räntan var 29%. Det var helt enkelt morgondagens problem. Så är man när man är 17 år gammal. Jag förstår ditt perspektiv, och det här ” sköt (ta hand om) dig själv” och skit i andra är ett väldigt förföriskt sätt att se på omvärlden och man kan tillåta sig att tänka ”vill du ta ditt liv så är det din business” men tyvärr, det fungerar bara så länge man inte behöver andra eller ens ett samhälle och åsikten blir ett dilemma när mantrat istället blir: ”alla rättigheter är mina och alla skyldigheter är de som andra har till mig”. Låt mig hårddra det: Du har lön på 70 000 kr per månad så du kan betala för din sjukvård själv, därför ska andra göra det också göra det. Men… du betalar inte för dig själv som det är idag. Det finns inte en chans att du kan generera de pengar på eller åt ditt företag, ens om du är en revisor(då det kräver andra bolag som kräver, enligt samhälliga överrenskommelser, en revisor), som berättigar din lön. Dessa pengar genereras av någon annan och av ett samhälles konventioner om vad saker är värda och vilken status olika positioner har, alternativet till din åsikt om din egen förträfflighet och berättigande som människa, är faktiskt att du är överflödig och därför helt enkelt borde avpolliteras. Du är en kostnad, inte en intäkt. Så är det i ett samhälle, vi måste leva tillsammans och hålla vissa under vingarna på ett sätt (skuldsanering) och andra under vingarna på ett annat sätt (konstruerade hierarkier) Lite ödmjukhet inför vad det samhälle vi byggt upp och det den gemenskapen gett just dig kan hjälpa en att förstå och acceptera vad samma samhälle ger andra. Jag är inte heller för en alltför generös politik när det gäller skuldsanering men samtidigt (en insikt som faktiskt nådde mig efter att jag skrivit ett inlägg här och uttryckt motsatta åsikten) : Problemet med kreditinstituten, deras cyniska sätt att inrikta sig på och just erbjuda de icke kreditvärdiga att låna ut pengar eftersom de då kan ta ut höga räntor och höga avgifter kan egentligen bara lösas med att kraven och trycket på dessa aktörer stärks, ett sådant sätt är en generös politik vad gäller skuldsanering eftersom deras investeringar då blir mindre värda (människor som lånar utan att ha kreditvärdighet). [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm
Topp