Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Klaralån - Lån utan UC
4. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6 Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Lumify - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC
10. Brixo - Lån utan UC
11. Nstart - Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar

Visa ränteexempel

JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="Floppen" data-source="post: 96881" data-attributes="member: 4234">Ja, det är tyvärr tabubelagt att hamna i en dålig ekonomisk situation. Det är synd för det är verkligen inte vår ekonomiska status som definierar oss som människor. Det ska man aldrig glömma!Oftast är man sin egen värsta fiende och hårdaste domare. Man kan göra det så enkelt att man frågar sig själv hur man skulle reagera/agera om någon i ens närhet anförtrodde sig om hur dennes situation såg ut. Skulle man tycka sämre om den personen och förskjuta den från sitt liv, eller skulle man stötta denne så gott man kunde? I min värld är svaret givet! Man är som sagt oftast hårdast mot sig själv...Vet du vad? Du bestämmer helt själv om och i sådana fall när du ska berätta. Du bestämmer även själv över vilka du ska berätta för. Känn dig fram så kommer du upptäcka vad som är rätt för just dig. Tänk bara på att ju färre fasader du behöver hålla uppe, desto mer ro kommer du finna. Det är i alla fall min erfarenhet.Jag kan bli både ledsen, förtvivlad och förbannad när jag läser på det här forumet. Jag har bara läst en liten del än så länge, men känner redan oerhört starkt för många personer här inne. Det finns så jäkla många fällor att falla i och ju sämre ekonomi man får, desto ”sämre” blir livet. Betalningsanmärkningar fuckar ju upp det oerhört mycket och det är inte billigt att hamna i ekonomiskt obestånd. Man skulle fan behöva vara rik för att ha råd att vara fattig. Snacka om höjden av ironi! :-/Nu ska jag inte blurra vidare om hur sjukt jag tycker systemet är, det ska jag skriva om i en separat tråd när jag känner mig lite varmare kläderna.Beträffande att du kapitulerat i din självbild och självrespekt så tycker jag att du ska ge dig en klapp på axeln i stället. Du har tagit ett första steg mot att komma på rätt kurs och tänk vilken resa du har framför dig. Jag säger inte att resan du har framför dig kommer vara lätt, jag säger att den kommer vara värd det!Du skriver att livet inte blev som du hade tänkt. Hell girl, det har ju knappt börjat! ;-) Allting kommer när det är dags och vissa saker kanske aldrig kommer. Man får ta livet för vad det är och leva skiten ur det. Man kan faktiskt ha ett grymt liv utan ett överflöd av tillgångar och pengar. Det trodde jag inte förut, men så är det verkligen.Jag ska avsluta mitt långa svar med en liten anekdot från mitt liv.  När min ekonomi rasade så fortsatte jag att dejta. Relationerna var många och även det var ett litet missbruk hos mig. Jag var liksom aldrig nöjd med vad jag hade och försökte fylla något tomrum inom mig med, ja jag vet inte vad. Bekräftelse? Spänning? Hursomhelst insåg jag att det förhållningssättet inte var hållbart och började titta på mig själv och hur jag fungerade i relationer. Det innebar att jag träffade en fin tjej och vi kom varandra nära väldigt snabbt. Hon hade barn och eget hus. Jag berättade inte om min ekonomiska situation till att börja med, men när hon sa att hon ville att jag skulle flytta in så var jag tvungen att berätta. Det var ingen lek... Hon blev jättebesviken och efter två veckor gjorde hon slut. Det sved som fan. Hade jag kunnat agera annorlunda? Nej, faktiskt inte! Jag var ärlig både mot mig själv och henne. Just ärligheten, och framför allt mot sig själv, tror jag är en oerhört viktig pusselbit att ha med sig i sin fortsatta resa.Min anekdot blev precis till en liten fortsättning... Även den går i spåret på relationer/kärlek och ekonomi.Förra sommaren träffade jag en tjej som jag inte träffat på länge. Vi hängde lite i samma kretsar för 20 år sedan och jag tyckte ärligt talat att hon var rätt skum då. Jag fick liksom aldrig grepp om henne. Skum och lite intressant. Nu ville ödet att vi återigen skulle hamna i samma umgänge och den här gången kunde vi inte hålla oss ifrån varandra. Innan jul hamnade jag i en situation där hon trodde att jag avstod en sak på grund av att jag inte ville umgås med henne. Jag hade helt enkelt inte råd att följa med på en resa och bestämde mig för att berätta sanningen. Jag var livrädd att hon skulle be mig fara och aldrig mer höra av sig, men så blev det inte. Hon sa att hon tyckte om mig ännu mer för att jag berättade och det gjorde mig överlycklig. Jag har svårt för att bli kär, men henne blev jag störtkär i. Dessvärre är inte detta någon sagoberättelse där jag får leva med henne resten av mitt liv. Som jag skrev i mitt förra svar så avslutade jag min skuldsanering tidigt i våras. Några veckor efter det lämnade hon mig för att hennes känslor inte var så starka för mig. Där gick mitt hjärta itu. Om jag hade fått välja mellan att leva på existensminimum resten av mitt liv med henne vid min sida, eller ha en massa pengar och prylar, vet jag precis vad jag skulle ha valt. Pengar är fan inte allt! Nu är jag ju en positiv jävel, så jag kommer träffa någon annan vad det lider. När det är dags så är det dags! <img src="https://www.xn--lnforum-exa.se/upload/smilies/smiling-face-with-smiling-eyes_1f60a.png"  class="smilie" loading="lazy" alt=":)" title="Smile    :)" data-shortname=":)" />En stor kram på dig Jonu och ett helt gäng stora kramar till alla andra underbara människor på detta forum.</blockquote>

Verifiering: Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...