Hej!
Har länge läst på forumet och tagit del av alla tips och all pepp.
Ni verkar som härliga människor.
Min totala skuld är väldigt hög, runt 1,5 miljoner.
Bra jobb med relativt okej lön för min ålder.
Byggt bra karriär efter studier som avslutades för 6 år sedan.
Jag vet inte om jag orkar berätta hela livshistorian just nu men mestadels uppstått från början p.g.a konsumtion (inte lyxkonsumtion, utan överleva med mat vid perioder av arbetslöshet, ha råd att flytta vid nya jobb, köpa bil vid jobb som krävt det(billiga skitbilar a la 10-20k klassen, nödvändiga reparationen som följt med det föregående...)
och då man var livrädd för att hamna med löneutmätning och få anmärkningar (Efter att hela livet fått höra att då är livet över),
så har man fastnat i lånekarusellen med att låna för att kunna fortsätta betala på lånen, och det har därför snöbollat till de enormt höga summor det är idag.
Blev diagnostiserad förra året med ADHD, vilket har varit en helt fantastiskt insikt och efter att man fått hjälp med medicinering och lära sig om hur man fungerar har det också kunnat ge perspektiv på varför man tagit de impulsiva och dåliga beslut man gjort under åren, även om det inte är en ursäkt så klart. Men det har gett mig möjligheten att inte fortsätta i samma spår och gräva mig ännu djupare.
Försökte in i det sista att fortsätta betala av skulderna, och slutade använda krediter samt ta nya lån men till slut gick det inte med det ökade ränteläget och efter att ha försökt förhandla med borgenärer men fått blankt nej av de flesta så blev det att jag ansökte om skuldsanering i höstas.
När jag ansökte slutade jag betala på de flesta skulder, och använde den del av lönen som blev över till att betala på de jag fått betalplaner hos samt betala av vissa mindre skulder.
Skickade inte in personligt brev efter att ha läst här om att det tydligen inte spelar någon roll då samtalet ska ta upp alla aspekter ändå.
Tidigare i veckan fick jag samtalet från handläggare, och hen ställde inga frågor om vad jag gjort för att åtgärda situationen, ville bara veta information(ränta, totalbelopp, uppkomst-datum och inkasso-ombud) gällande de två största skulderna men inte resten, var ganska skuldbeläggande och ifrågasatte samt avbröt mycket när man svarade på frågor. Däremot väldigt trevlig i konversationen utanför de direkta frågorna. Var själv tvungen att flika in gällande åtgärder och så vidare.
Idag fick jag beslutet på Kivra och var inställd på avslag då det oftast går dåligt när man har hoppet uppe.
Avslag blev det!
Det var en check på insolvens-biten
Men sedan på skälighet skrevs följande:
"Det finns omständigheter som talar för att du ska beviljas skuldsanering. Du har
betalat vad du har kunnat, sålt dina tillgångar, arbetat mer än heltid för att öka
dina inkomster, minskat dina kostnader och förhandlat med dem du är skyldig
pengar. Detta har vi tagit med i vår bedömning.
Det finns även omständigheter som talar emot att du ska beviljas skuldsanering.
Du har fått stora skulder till följd av att du tagit lån för att betala på dina skulder
för att undvika att hamna i Kronofogdens register. Att du har fortsatt skuldsätta
dig för att betala på skulderna när du redan var skuldsatt och inte hade möjlighet
att betala talar emot en skuldsanering för dig. Skulderna har uppkommit under
en lång tid och det har inte gått tillräckligt lång tid sedan brytpunkten för din
skuldsättning.
Vid en helhetsbedömning anser vi att det inte är skäligt att bevilja dig
skuldsanering. Anledningen är att omständigheterna som talar emot en
skuldsanering väger tyngre än de som talar för. Du får därför avslag på din
ansökan om skuldsanering."
Hur och varför jag blivit skuldsatt är ju ingenting jag kan göra någonting åt, det förgångna har ju redan skett.
Gällande brytpunkt så vet jag inte riktigt vad som skulle räknas som tillräckligt lång tid... Det senaste lånet togs sommaren 2022 vilket är vad hen skrivit med i bedömningen.
Vad gör jag nu? Överklaga tänker jag att det inte är aktuellt, men hur länge bör jag rimligtvis vänta med att söka en andra gång?
Då väntetiderna är så extremt långa så vill jag ju varken bidra till längre kö-tider i onödan, men jag vill heller inte vänta längre än nödvändigt då jag inte blir yngre,
och nu när jag fått den neuropsykiatriska delen av mig själv under kontroll och får stabilitet i mående och liv vill jag för första gången i mitt liv få en chans att faktiskt kunna få leva ett normalt liv.
Nu blev det visst ett väldigt långt inlägg ändå...
Tack för att ni finns och på förhand för råd och tips om min situation.
Har länge läst på forumet och tagit del av alla tips och all pepp.
Ni verkar som härliga människor.
Min totala skuld är väldigt hög, runt 1,5 miljoner.
Bra jobb med relativt okej lön för min ålder.
Byggt bra karriär efter studier som avslutades för 6 år sedan.
Jag vet inte om jag orkar berätta hela livshistorian just nu men mestadels uppstått från början p.g.a konsumtion (inte lyxkonsumtion, utan överleva med mat vid perioder av arbetslöshet, ha råd att flytta vid nya jobb, köpa bil vid jobb som krävt det(billiga skitbilar a la 10-20k klassen, nödvändiga reparationen som följt med det föregående...)
och då man var livrädd för att hamna med löneutmätning och få anmärkningar (Efter att hela livet fått höra att då är livet över),
så har man fastnat i lånekarusellen med att låna för att kunna fortsätta betala på lånen, och det har därför snöbollat till de enormt höga summor det är idag.
Blev diagnostiserad förra året med ADHD, vilket har varit en helt fantastiskt insikt och efter att man fått hjälp med medicinering och lära sig om hur man fungerar har det också kunnat ge perspektiv på varför man tagit de impulsiva och dåliga beslut man gjort under åren, även om det inte är en ursäkt så klart. Men det har gett mig möjligheten att inte fortsätta i samma spår och gräva mig ännu djupare.
Försökte in i det sista att fortsätta betala av skulderna, och slutade använda krediter samt ta nya lån men till slut gick det inte med det ökade ränteläget och efter att ha försökt förhandla med borgenärer men fått blankt nej av de flesta så blev det att jag ansökte om skuldsanering i höstas.
När jag ansökte slutade jag betala på de flesta skulder, och använde den del av lönen som blev över till att betala på de jag fått betalplaner hos samt betala av vissa mindre skulder.
Skickade inte in personligt brev efter att ha läst här om att det tydligen inte spelar någon roll då samtalet ska ta upp alla aspekter ändå.
Tidigare i veckan fick jag samtalet från handläggare, och hen ställde inga frågor om vad jag gjort för att åtgärda situationen, ville bara veta information(ränta, totalbelopp, uppkomst-datum och inkasso-ombud) gällande de två största skulderna men inte resten, var ganska skuldbeläggande och ifrågasatte samt avbröt mycket när man svarade på frågor. Däremot väldigt trevlig i konversationen utanför de direkta frågorna. Var själv tvungen att flika in gällande åtgärder och så vidare.
Idag fick jag beslutet på Kivra och var inställd på avslag då det oftast går dåligt när man har hoppet uppe.
Avslag blev det!
Det var en check på insolvens-biten
Men sedan på skälighet skrevs följande:
"Det finns omständigheter som talar för att du ska beviljas skuldsanering. Du har
betalat vad du har kunnat, sålt dina tillgångar, arbetat mer än heltid för att öka
dina inkomster, minskat dina kostnader och förhandlat med dem du är skyldig
pengar. Detta har vi tagit med i vår bedömning.
Det finns även omständigheter som talar emot att du ska beviljas skuldsanering.
Du har fått stora skulder till följd av att du tagit lån för att betala på dina skulder
för att undvika att hamna i Kronofogdens register. Att du har fortsatt skuldsätta
dig för att betala på skulderna när du redan var skuldsatt och inte hade möjlighet
att betala talar emot en skuldsanering för dig. Skulderna har uppkommit under
en lång tid och det har inte gått tillräckligt lång tid sedan brytpunkten för din
skuldsättning.
Vid en helhetsbedömning anser vi att det inte är skäligt att bevilja dig
skuldsanering. Anledningen är att omständigheterna som talar emot en
skuldsanering väger tyngre än de som talar för. Du får därför avslag på din
ansökan om skuldsanering."
Hur och varför jag blivit skuldsatt är ju ingenting jag kan göra någonting åt, det förgångna har ju redan skett.
Gällande brytpunkt så vet jag inte riktigt vad som skulle räknas som tillräckligt lång tid... Det senaste lånet togs sommaren 2022 vilket är vad hen skrivit med i bedömningen.
Vad gör jag nu? Överklaga tänker jag att det inte är aktuellt, men hur länge bör jag rimligtvis vänta med att söka en andra gång?
Då väntetiderna är så extremt långa så vill jag ju varken bidra till längre kö-tider i onödan, men jag vill heller inte vänta längre än nödvändigt då jag inte blir yngre,
och nu när jag fått den neuropsykiatriska delen av mig själv under kontroll och får stabilitet i mående och liv vill jag för första gången i mitt liv få en chans att faktiskt kunna få leva ett normalt liv.
Nu blev det visst ett väldigt långt inlägg ändå...
Tack för att ni finns och på förhand för råd och tips om min situation.