- Blev medlem
- 6 Februari 2023
- Meddelanden
- 31
- Mottagna reaktioner
- 7
- Poäng
- 31
Hej alla…
Första gången jag skriver här men hoppas på att kanske få lite stöd och lugnade ord..
lite kort om mig, 26 år gammal, blir 27.
Har en son född 2017 och väntar mitt andra barn mars-23…
Nyligen separerad då sambon fick panik när han fick veta mina skulder och jag fick löneutmätning.
Bor idag hos min mamma och pappa.
har ca 710.000 i skuld med ”bara” 234.000 hos KF.
200.000 i skuld till barnens pappa.. hamnade i skiten och tappade allt när en väldigt nära släkting plötsligt gick bort i min famn under ett besök hos hen…
har ansökt om skuldsanering med hjälp av min skuld & budgetrådgivare.. Pratade idag med KF då jag behövde ändra på inkomst, boende osv samt att jag numera går på FSK innan bebis kommer .. Killen jag pratade med där var väldigt otrevlig och sa mer eller mindre ”du är för ung, ta ditt ansvar och betala dina skulder” .. Ja? Det är precis det jag vill göra. Jag har inte hamnat här för att jag ville det eller för att jag varit oaktsam eller nonchalant?
finns det någon som är ”ung” som mig som fått skuldsanering? Eller är jag helt körd som han på KF sa? Är så ledsen och stressad över detta.. detta har resulterat i att mitt hjärta har reagerat dåligt, fått hjärtmediciner som ska hjälpa mitt hjärta slå ordentligt men mår dåligt på dom, har fått ”stressknölar” över hela kroppen och ser förjövlig ut på ren svenska… på detta är jag numera ensamstående till snart 2 barn … jag vill verkligen inte leva så här i 15-20 år om inte mer .. jag tar mitt ansvar och vill göra rätt för mig .. men pengarna räcker inte till .. har betalat vad jag kunnat, bytte jobb förra året och höjde min lön med 3-4.000 men ändå räckte inte pengarna och strax där efter kom
Löneutmätning…
Ingen i min omgivning vet något då dom
Andra i familjen har det väldigt bra ställt och fattar inte alls hur man kan hamna snett. Även fast dom också sitter med lån/skulder men som dom betalar på då givetvis.. könner mig så nedtryckt… jag vet att jag sitter ordentligt i skiten men jag har också gjort allt jag kan för att komma ikapp..
Första gången jag skriver här men hoppas på att kanske få lite stöd och lugnade ord..
lite kort om mig, 26 år gammal, blir 27.
Har en son född 2017 och väntar mitt andra barn mars-23…
Nyligen separerad då sambon fick panik när han fick veta mina skulder och jag fick löneutmätning.
Bor idag hos min mamma och pappa.
har ca 710.000 i skuld med ”bara” 234.000 hos KF.
200.000 i skuld till barnens pappa.. hamnade i skiten och tappade allt när en väldigt nära släkting plötsligt gick bort i min famn under ett besök hos hen…
har ansökt om skuldsanering med hjälp av min skuld & budgetrådgivare.. Pratade idag med KF då jag behövde ändra på inkomst, boende osv samt att jag numera går på FSK innan bebis kommer .. Killen jag pratade med där var väldigt otrevlig och sa mer eller mindre ”du är för ung, ta ditt ansvar och betala dina skulder” .. Ja? Det är precis det jag vill göra. Jag har inte hamnat här för att jag ville det eller för att jag varit oaktsam eller nonchalant?
finns det någon som är ”ung” som mig som fått skuldsanering? Eller är jag helt körd som han på KF sa? Är så ledsen och stressad över detta.. detta har resulterat i att mitt hjärta har reagerat dåligt, fått hjärtmediciner som ska hjälpa mitt hjärta slå ordentligt men mår dåligt på dom, har fått ”stressknölar” över hela kroppen och ser förjövlig ut på ren svenska… på detta är jag numera ensamstående till snart 2 barn … jag vill verkligen inte leva så här i 15-20 år om inte mer .. jag tar mitt ansvar och vill göra rätt för mig .. men pengarna räcker inte till .. har betalat vad jag kunnat, bytte jobb förra året och höjde min lön med 3-4.000 men ändå räckte inte pengarna och strax där efter kom
Löneutmätning…
Ingen i min omgivning vet något då dom
Andra i familjen har det väldigt bra ställt och fattar inte alls hur man kan hamna snett. Även fast dom också sitter med lån/skulder men som dom betalar på då givetvis.. könner mig så nedtryckt… jag vet att jag sitter ordentligt i skiten men jag har också gjort allt jag kan för att komma ikapp..
Kanske kunde du försöka få komma till en kurator tex och få prata. Tänker att då du inte har nån annan. Kanske även ta hjälp av en budget o skuldrådgivare i din kommun. När man är fast i en mörk situation kan det vara svårt att se själv hur allt ska bli så det kan vara bra att prata med någon utomstående. Både nån med goda kunskaper att hantera ekonomin och någon att prata om sitt psykiska mående med.