Är Gud en bättre motivator än familjen?

[Petnas]

Har funderat på en sak gällande missbruk.
Jag har själv varit förskonad från missbruk men missbruk har trots allt funnits hos människor i min närhet.
Missbruk av olika slag verkar kunna förstöra det mesta i livet och då även det käraste vi har såsom relationer med familj, barn, vänner etc. Dessa relationer är ju för många det som ger livet en mening men samtidigt är de ofta inte en tillräcklig motivator till att sluta med missbruket.
Har dock mött flera människor som har lyckats lämna missbruk men där motivationen har varit av ett helt annat slag nämligen att Gud/tro har kommit in i deras liv.
Min fråga blir då: Hur kan en tro som inte går att bevisa vara en starkare motivator än människor som älskar en och som man älskar?? Missbruk är väl uttryck för att leva just här och nu men paradoxen blir att räddningen från missbruket handlar om motsatsen alltså en tro på att leva ett liv sen, längre fram efter döden.

 

[Kanki]

Många mördare hävdar att man hittat gud för att folk ska tro att man nu är en god människa! Kanske är så ibland med missbruk också, man vill att alla ska se en som en ny och frälst människa och förtränga alla dåliga saker man gjort.

 

[autismaddict]

"Tro" alltså inte veta.

Tror oxå mkt på det som den andra skrev.

Rapparen från kartellen är ju så oxå. Tror om man begår ett vanligt misstag så behöver man inte frälsa sig man kan be on ursäkt.

 

[Raset]

Jag tror att det helt enkelt handlar om att man känner sig älskad av något större och att man är accepterad. (Vanliga människor sviker man om och om igen i missbruk och de ser det och kan döma dig) Även om det är något som inte syns. Så är gud Något som aldrig sviker trots dina misstag osv. Villkorslöst. Missbruk kommer med extremt mycket skam. Jag är inte religiös men jag har en far som var missbrukare och hittade gud. Jag valde att aldrig ifrågasätta det, det var helt hans val och det gjorde honom till en bättre människa på många sätt. Sen att jag inte alls tror på att det han trodde på finns är helt ovesäntligt egentligen. Vem bryr sig vad andra tror..

men gör du dina nära illa så känner du skam och skammen gör att du kan vilja ta droger och förmodligen gör det. Men gud behöver du aldrig liksom skämmas för och är älskad stabilt För troende)

 

[Raset]

Många mördare hävdar att man hittat gud för att folk ska tro att man nu är en god människa! Kanske är så ibland med missbruk också, man vill att alla ska se en som en ny och frälst människa och förtränga alla dåliga saker man gjort.

Det köper inte jag riktigt. Jag tror inte det handlar så mycket om att tro på något för att se bättre ut för andra. Det handlar nog mer om att känna sig ok i sigsjälv

 

[Betty]

Jag är missbrukare (spel) och icke-troende. Jag skulle dock tro som föregående varit inne på, att en högre makt inte dömer. Som missbrukare känner man en otrolig skuld över sitt missbruk, just för att man älskar sina nära och inte vill utsätta dem -men man klarar det inte ändå, vilket skapar ännu mer skuld. Gud är lite ”sista utvägen” för många skulle jag gissa -när man nått så långt ner på sin egen botten, när man svikit sina nära för tusende gången, så BEHÖVER man någon/något som är ovillkorligen förlåtande, hur många gånger du än fuckar up. Med det sagt all respekt till alla troende -jag kan avundas er.

 

[kaffesump]

Nu finns det tyvärr ingen ovan oss. Det är "hitte-på-saker" och sagor som folk tror på precis som att tro på jultomten. Tror du på jultomten, varsågod. Tror du på att det finns ett väsen ovanför molnen, tomtar, troll eller nakna medelåldersmän med hårigt bröst och fiol, varsågod gör det. Hjälper det dig, absolut, fint, grattis

Sedan är det såklart skillnad på jultomten och sankteper eftersom det är bevisat att jultomten finns men det finns lika lite bevis på att sankteper finns som att min granne under mig föder upp noshörningar.

 

[Raset]

Nu finns det tyvärr ingen ovan oss. Det är "hitte-på-saker" och sagor som folk tror på precis som att tro på jultomten. Tror du på jultomten, varsågod. Tror du på att det finns ett väsen ovanför molnen, tomtar, troll eller nakna medelåldersmän med hårigt bröst och fiol, varsågod gör det. Hjälper det dig, absolut, fint, grattis

Sedan är det såklart skillnad på jultomten och sankteper eftersom det är bevisat att jultomten finns men det finns lika lite bevis på att sankteper finns som att min granne under

Fast det är väl inte relevant för frågan egentligen?

 

[Laika]

Intressant tråd!

Tror man hittar en mening/ sammanhang i livet som känns så starkt att det kan ersätta missbruket. I sin tro och det nya meningsfulla sammanhanget kanske man då hittar motivationen att sluta missbruka.
Som tidigare har nämnt; i detta finns det också chans till förlåtelse och inget dömande. Det kanske gör att man inte känner sig som en usel människa längre och orkar ta tag i situationen.
Har tänkt på det på spelmöten att många liksom ser sig själva som missbrukare i första hand. Inte som pappor, bussförare, körsångare etc. Såklart beroende av miljön och situationen man befinner sig i (på möte för spelmissbrukare). Men tror det är viktigt att se sig som någon som är bra också och som är andra saker än bara sitt missbruk.
Tyvärr är jag inte alls troende och skulle aldrig kunna bli det. Men tror det är det positiva med att tro på en högre makt/Gud. Finns sen 100 dåliga saker med religion enligt min mening,men det kommer jag inte gå in på här

 

[Myra]

Om ett missbruk kan brytas för att man blivit frälst så varför inte. Svar på ts fråga så tror jag är JA, en stark tro gör det som en familjemedlem inte förmår göra. Och det är på gott och ont. Det är på gott när man blir ren och fri från missbruk men på ont när man dödar andra (och själv är beredd att dö) i Guds och Alahs namn. Det har nog alla sett exempel på, både fr kristna sekter och självmordsbombare.
Sen är det väl så att när man tror så behöver man inga bevis på att det man tror på existerar. Det är vi icke troende som behöver bevis.