Hopp eller förtvivlan?

Gaston sa:

Förlåt, jag kanske är orättvis, men du låter som en extremt oskön person just nu. Du menar säkert väl, har hjärtat med dig och vill inte låta mästrande och dryg, bara sprida din klokhet och visdom, men du misslyckas.

Jag har också pengar på Avanza. Dels hade jag en väldigt liten del i guld och krypto som gick upp väldigt mycket. Det har jag sålt av nu och amorterat bort ett blanco med förra månaden. Att jag hade de pengarna (med den tillväxten de hade haft sista halvåret) var själva förutsättningen för att jag skulle kunna betala bort ett av mina blancon för tre veckor sedan. Det jag har kvar ligger i alla fall i trygga räntefonder som inte ger mycket, men ändå tickar på långsamt uppåt.

Jag förstår ditt argument med att betala bort skuld snarare än att lägga bort en buffert. Det gör alla miljoner som har sett Dave Ramsey osv. Jag är nog mest glad över att inte ha haft dig som ekonomisk rådgivare. Får nästan ångest bara av att läsa tonen i dina dryga "experttips".

Kanske du kan försöka peppa och tänka själv lite istället för att bara rida på massa principer som du ser som naturlagar (men också bara är potentiella strategier bland andra).

Klicka för att se resterande...

Vi verkar ha olika åsikter. Om du tror att det är vettigt att lägga in pengar på börsen samtidigt som du har privatlån med ränta runt 7% önskar jag dig all lycka till med dina investeringar .

Jag kan ju inte peppa idiotiska ekonomiska beslut. Ska jag gratulera när någon skuldsätter i onödan istället för att ordna upp sin situation? Jag tycker det är bättre att jag uttrycker vad jag tycker. Då kanske TS ser ett annat perspektiv istället för att fortsätta ta lån.

Håller tummarna för körkortet snart @Kraputt !
Det tar i regel lite längre tid för oss gamla hundar att lära dig nya tricks men det här fixar du.

Jag hade tänkt låta det här passera, eftersom att bråka i en forumtråd hamnar rätt långt ned på listan över prioriteringar, men medan jag ändå sitter här och väntar på att min databaskörning ska bli färdig (om jag vänder ryggen till så lär den hitta på djävulskap) så ser jag att jag har ungefär trettio minuter som jag kan fylla med något.

Och då kan de ju passa på att svara med en lika dryg sammanfattning av vad jag lärt mig av min egen situation, för att då (förhoppningsvis) förmedla detta till någon det kan vara till nytta för. Så att när någon sveper in i en tråd här på forumet med en maximalistisk övertygelse att just du är ett nöt som inte förstår någonting alls, så kan du komma ihåg en sak.

Genvägar är skenvägar.

Du har ett problem, det problemet är ofta så gigantiskt stort att du är överväldigad av det. Du har ett skuldberg och det ser ut som om du får leva med det, och fattigdom, i alla dina återstående år. Du själv påverkas. Dina partners påverkas. Dina barn (om du har några) påverkas.

Om du kunde fixa det med en grej, en handling, en åtgärd skulle du göra det – men hur? Ett nytt lån? Ett arv? Jobba dig själv sjuk? Vad som helst. Säg en grej som omedelbums skulle få all den här överväldigande bördan att försvinna, med en gång.

Du ska betala tillbaka 1-2-3-4-10 miljoner, men tjänar 25k i månaden. Inkassobolagen dränker dig i kravbrev. KFM skickar brev. Det är hopplöst, eller? ”This quick fix will solve all your problem”, säger de på sociala medier och på Youtube. Det är inte sant. Det finns ingen snabb fix. Det finns ingen genväg. Det du uppfattar som en genväg leder oftast till att din situation blir värre. Det leder bara till att du mår psykiskt sämre, och din fysiska hälsa följer efter.

Som tur är finns i Sverige en tung väg, och det är skuldsanering. Till skillnad från många på detta forum så tänker inte jag försöka säga att det är lätt att få. Det är det inte, och det är inte en genväg. Det tar fem år. Du kommer att få vara disciplinerad under tiden. Du får hela tiden visa att du förtjänar skuldsaneringen – på så vis att om du börjar trixa, dröjer med betalningarna, struntar i att betala, undanhåller pengar så ryker skuldsaneringen och skuldberget du hade innan kraschar ner på dina axlar igen.

Om dina skulder är under en miljon så finns vägen jag tog, och det är ingen lätt väg. Den kräver disciplin. Den kräver väldigt mycket av dig. Och risken finns hela tiden att någon sveper in, hävdar en maximalistiskt sanning som är svart och vit, att ”this trick will solve all your problems, do it, you idiot”.

När man är skör, inte har något vidare självförtroende kvar, och tvivlar på alla sina egna instinkter, och utgår från att allt man ska företa sig kommer att misslyckas – och när den rösten i bakhuvudet är så stark, så dominerande, så överväldigande – så är det svårt att tänka sig att man klarar av att gå den vägen. Och historiskt sett så har ju den rösten rätt. Du är ju här, i den här skiten, och larv om att ”det löser sig” har ju bara visat sig vara skit.

Man kan hantera den där rösten på olika sätt. Man kan skrika åt sig själv ”maximalistisk åtagande löser alla problem!” och hoppas att man överröstar rösten i bakhuvudet. Man kan erkänna att rösten har rätt, och låsas fast i passivitet tills man trillar ner i hålet som väntar oss alla på slutet. Man kan ignorera rösten, ignorera ”det stora maximala problemet” och göra små, små saker, som i ett pärlband i slutändan fixar det stora problemet.

Små mål, större mål, stora mål.

Jag valde den sista vägen. Det fungerade för mig. Jag ignorerade den där starka, dominerande, överväldigande rösten i bakhuvudet och delade upp Det Stora Överväldigande Problemet i en massa, massa små steg. ”Om jag lägger en hundring på det, så kommer det utfallet att ske”. ”Om jag släcker den där lilla skulden, så kommer det inkassobolaget att sluta skriva brev”. ”Om jag får avtal med det inkassobolaget så kan den skulden bli hanterbar”. ”Om jag väntar sex månader, så kommer den betalningsanmärkningen att försvinna”.

Små mål leder till att lite större mål löses. Om flera lite större mål löses, så kommer ett stort mål att nås. Om alla små, minimala, försiktiga mål hanteras, så kommer Det Stora Överväldigande Problemet att bli hanterbart. Det kanske inte kommer att vara helt borta. I mitt fall är skulden ju fortfarande där, eftersom jag tog ett medlemslån för att skapa mig utrymme och andrum och tillväxtpotential.

Idag är mitt Stora Överväldigande Problem hanterbart. Det ligger där, desarmerat och passivt. Med tiden kommer det att vara borta. Jag ser hur det varje månad blir mindre, och mindre, och mindre. Det enda som skulle kunna förstöra detta är om jag lyssnade på någon som svepte in i en forumtråd och deklamerade med maximal övertygelse att ”this trick will fix all your problems, you idiot”.

Ja, jag kan ju fylla på här med en sak som kommer att hända. På måndag klockan 15 så traskar den här filuren iväg till Trafikverket här i Götet för första försöket till uppkörning. Jag är ganska trygg i min körförmåga, men jag är väl luttrad nog att inte gå och tro på att jag ska klara det. Jag ser det mera som en kunskapskontroll.

Men å andra sidan, om jag klarar det så sparar jag in en stor utgift: månadskortet till Västtrafik på 860 kronor i månaden. Jag sitter ju på en bil med en full tank, och tror mig inte behöva fylla på tanken förrän i December. Det ryms 48 liter i tanken, och bilen ska dra ca 0,6l på milen, så den tanken bör väl räcka i 80 mil.

Det är 16 km till jobbet, så jag bör kunna köra 50 vändor fram och tillbaka, eller 25 arbetsdagar. Så, min tank bör räcka en månad om jag bara kör till och från jobbet. Vilket ju inte kommer att hända, men jag bör också kunna handla billigare genom att åka till Willys i Sisjön istället för att handla i min lokala Hemköp.

Håller tummarna
Har du motorvärmare? Förbrukningen ökar något med kallstarter.
Du fixar detta! (Förr eller senare)
Lycka till bäste Kraputt!

Lycka till! Inte alls omöjligt att du kirrar det redan på första försöket, men bli inte alltför modstulen om du inte gör det (men du verkar realistisk). Jag hade en flickvän som misslyckades på första försöket. Då bokade hon in en tid i grannstaden några dagar senare och den gången gick det bättre

Kraputt sa:

Ja, jag kan ju fylla på här med en sak som kommer att hända. På måndag klockan 15 så traskar den här filuren iväg till Trafikverket här i Götet för första försöket till uppkörning. Jag är ganska trygg i min körförmåga, men jag är väl luttrad nog att inte gå och tro på att jag ska klara det. Jag ser det mera som en kunskapskontroll.

Men å andra sidan, om jag klarar det så sparar jag in en stor utgift: månadskortet till Västtrafik på 860 kronor i månaden. Jag sitter ju på en bil med en full tank, och tror mig inte behöva fylla på tanken förrän i December. Det ryms 48 liter i tanken, och bilen ska dra ca 0,6l på milen, så den tanken bör väl räcka i 80 mil.

Det är 16 km till jobbet, så jag bör kunna köra 50 vändor fram och tillbaka, eller 25 arbetsdagar. Så, min tank bör räcka en månad om jag bara kör till och från jobbet. Vilket ju inte kommer att hända, men jag bör också kunna handla billigare genom att åka till Willys i Sisjön istället för att handla i min lokala Hemköp.

Klicka för att se resterande...

Om 0,61l är den som anges i bilens spec. så räkna hellre med typ 0,8l. Årstiden med kallstarter vinterdäck och uppvärmning av kupen ökar förbrukningen.
Med det sagt, lycka till. Själv hade jag nog fått stora skälvan om jag idag trots många år bakom ratten måst göra en ny uppkörning.

Jag tänker väl som sådant. Har jag klarat mig helskinnad genom Korsvägen utan att ha krockat med andra bilar, haft andra bilar som krockar med mig, och/eller kört över ett halvdussin fotgängare och cyklister, så är jag väl rätt OK på vägen. Göteborgare är som Thailändare eller Italienare på vägen, trots allt.

Lite nytt finns att berätta. I April jobbar jag sista dagen på mitt jobb, och i juni börjar jag på ett nytt jobb som ger mig ungefär 10k mera brutto. Dessutom har vi upptäckt att min nuvarande arbetsgivare inte betalat in någon tjänstepension för mig, så Unionen kommer att krama ur det ur dem innan jag lämnar. Fem år har jag jobbat här. 4,5% av bruttolönen ska betalas till Collectum varje månad. Den här siffran stämmer inte, men om vi utgår från min nuvarande lön så ska de betala (0,045*12)*5*28000 = 75 000. I tillägg till upplupna semesterdagar så lär avgångsvederlaget och slutlönen uppgå till över 100 000 kronor. Vilket betyder att jag kommer att kunna betala av mitt billån nästan helt och hållet. OM det nu finns möjlighet att de betalar avtalspensionen till mig och inte till Collectum i efterskott.

Kraputt sa:

Lite nytt finns att berätta. I April jobbar jag sista dagen på mitt jobb, och i juni börjar jag på ett nytt jobb som ger mig ungefär 10k mera brutto. Dessutom har vi upptäckt att min nuvarande arbetsgivare inte betalat in någon tjänstepension för mig, så Unionen kommer att krama ur det ur dem innan jag lämnar. Fem år har jag jobbat här. 4,5% av bruttolönen ska betalas till Collectum varje månad. Den här siffran stämmer inte, men om vi utgår från min nuvarande lön så ska de betala (0,045*12)*5*28000 = 75 000. I tillägg till upplupna semesterdagar så lär avgångsvederlaget och slutlönen uppgå till över 100 000 kronor. Vilket betyder att jag kommer att kunna betala av mitt billån nästan helt och hållet. OM det nu finns möjlighet att de betalar avtalspensionen till mig och inte till Collectum i efterskott.

Klicka för att se resterande...

Grattis till det nya jobbet! Riktigt ruttet att inte betala in tjänstepensionen. Glöm inte att kräva ränta på tjänstepensionen som de inte har betalat in!