Läste någon som skrev att man inte skulle släppa allt direkt, vad är det för fördel med det? Första steget i en löneutmätning börjar väl direkt om någon långivare har skickat vidare till KFM?
Vad menas med det? Gör inte alla samma sak?Exakt OM dom begär verkställighet direkt - långt ifrån alla gör det dock...
Exakt OM dom begär verkställighet direkt - långt ifrån alla gör det dock...
Nej, alla långivare och inkassobolag gör inte samma. Det varierar i hur fort de skickar till KF, hur snabbt man begär verkställighet (utmätning) t ex. Som Kimsan skrev så är det inte ens säkert att de begär verkställighet, iaf inte direkt utan det kan gå lång tid innan de gör det.Vad menas med det? Gör inte alla samma sak?
Hej!
Jag är så himla lättad över att ha hittat till detta forum, kan känna igen mig helt i det mesta som skrivs. Skulden, ångesten o skammen som alltid finns där och på något sätt styr hela ens tillvaro.
Jag har bestämt mig för att släppa allt till kfm då jag går sönder av att hålla på o trixa med kronor o ören hit och dit. Det får räcka nu. Måste orka hålla ihop mitt liv med arbete och finnas för mina barn. Jag är svårt skuldsatt pga ett spelmissbruk, det gick fruktansvärt fort när det väl började... vilka krafter det finns i detta missbruk. Herregud!
Det jag undrar över ( som kanske är en idiotisk fråga men då får det vara så..) är hur vet kfm att alla skulder kommit med innan löneutmätning? Jag menar, läser ju i flera inlägg att vissa inkassobolag ligger på skulderna länge innan de går vidare. Jag är för korkad för att fatta .
Det som känns jobbigast är att släppa är ett rent kredikort som jag har i min egen bank Nordea. Jag har kredit på mitt personkonto där min lön kommer in och blir rädd att de ska dit och dra in den också även om räntan för den alltid dras därifrån med automatik.
Kan någon som har kunskap om detta tala om ifall min rädsla är befogad?
Det är ett helvete många dagar att bara orka med, det är skönt om man kan få veta lite om hur det fungerar.
Jag är helt ny här på forumet, har läst massor med inlägg och förstår att det kanske finns någon tråd där detta redan står men kanske kan någon vänlig själ länka dit i så fall!
Vill också bara lägga till att era historier berör mig djupt samtidigt som de får mig att känna mig mindre ensam i detta svåra..vilka kämpar vi är ändå!
